Eftersom jag inte kan sticka hälen hade jag tre alternativ, Plan A, B och C. Plan A gick ut på att jag skulle sticka hela sockan själv efter beskrivningen. Den planen blev mer och med ointressant ju längre skaften blev, så den planen strök jag ganska fort.
Plan B var min syster...jag vet ju att hon skulle TVINGA mig att sticka hälen själv, och bokstavligen BANKA in hälen i skallen på mig, så med en , i detta fall, trögtänkt lillasyster och en temperamentsfull storasyster så kan ju vad som helst hända! Nejmen, nu måste jag be om ursäkt...jag menar inte att hon "går lös" på folk som inte kan sticka en häl, nu var jag elak som målade upp en så hemsk bild av min syster, hon är snäll, det är bara jag som har förutfattade funderingar om henne...
Plan C kom jag fram till var den bästa och tryggaste, min MAMMA. Så med två st. 54 cm långa flätstickade sockskaft for jag hem till henne. Hon, snart fyllda 82 år, stickade fötter på mina sockor på TVÅ dagar! Vad säger man? MAMMA ÄR BÄST!! TACK!
Jag visste att om jag skulle få en socka helt klar så skulle jag aldrig börja sticka ett nytt 54 cm långt flätat skaft igen så därför gjorde jag , för säkerhets skull, båda klara samtidigt. Garnet är Sisu, Sandnes Garn., stickor 2,5.
Nasse har granskat och godkänt sockorna och bestämde sig för att dom är varma och sköna att ligga på. Med en temperatur på -27,3 grader, som vi hade idag på morgonen, så är jag väldigt nöjd med att ha stickat åt mig ett par "över-knä-sockor", fast jag fuskade ju lite med fötterna...
Sist några rader till min syster: När jag står innanför er dörr med famnen full av garn och stickor och med en HJÄLM på huvudet, då vet du att du har en lång, lång tålamodsprövande kväll framför dig...Alla ni, som kan eller inte kan sticka en häl på ett par sockor, ni ska alla ha en fortsatt bra vecka!!




























