Blind, Gammal och Rostig

Min fysiska kapacitet och rörelseförmåga är lite nedsatt och att plocka bär är helt otänkbart för mig just nu. Jag fick en näve solmogna smultron serverade i en hög på bordet framför mig igår med orden: "Jag tänkte trä upp dem på strå åt dig men jag hade inte med mig mina glasögon så jag såg inte att göra det", jag svarade:" inte börjar "vi" väl bli gamla...eller kallas det här för att "Kärleken är blind"?!...eller?

Jag vet inte om det var påpekandet om att ha nedsatt syn eller om det var antydan på att nån börjar bli...så att säga...liiite äldre, som gjorde att jag fick mera smultron, nu uppträdda på ett strå!

Dom var tätt,tätt uppträdda på grässtrået, sådär som då man var barn och ville ha så många smultron som möjligt på ett strå och dom började pressas ut åt olika håll och nästan ramlade av...

...om nu den här Kärleken börjar bli...så att säga...liite äldre, är det då man säger att "Gammal kärlek rostar aldrig"?!...eller?

En sak vet jag i alla fall med säkerhet att dessa smultron, som är plockade på en av de yttre öarna i Vasa skärgård, smakar något alldeles, alldeles underbart goda, dom är små men smakar som smultron ska göra. Dom är plockade av en som hade glasögonen med sig och hon som fick dem har en gammal, rostig...rygg, har hon inget "Råg i ryggen" då när den är rostig...eller? Neej, nu börjar det trassla till sig ordentligt med ordspråk, så för att sammanfatta allt detta kan man väl säga så här att "Blind, gammal kärlek rostar aldrig om man har råg i ryggen"!!!

" Den högsta lyckan i livet är vissheten om att vara älskad för sin egen skull, eller rättare sagt: att vara älskad trots man är som man är." ( Victor Hugo, 1808-1885)
Jag hoppas att ni alla, ung som ...liite äldre, har fått smaka på smultron i sommar, serverade i en hög på bordet eller på strå...