Nu när vårsolen värmer opp både kropp och själ, är det många som tycker om att sitta på isen och pilka. Jag tillhör inte dom, tycker det är tråkigt och förspilld kvinnokraft. Min man däremot njuter av denna sysselsättning. Vi har en bra arbetsfördelning, han tar opp fisken ur havet och jag lägger den i stekpannan och sen äter vi opp fisken tillsammans, detta har fungerat bra genom alla dessa år! Till min stora förtjusning kom han hem en dag med en låda full av stora fina abborrar...
...en som däremot blev vettskrämd över denna fångst, var...
...just det, Nasse! Vår stora modiga, tuffa katt, som jagar bort alla objudna gäster från gården, som sitter på trappan och morrar, som en hund, åt folk som går förbi på vägen. Han är livrädd för fisk som lever och även för dom som är stendöda...
Han skulle aldrig äta några slemmiga fiskar, hur välstekta eller kokta dom än är! Det duger bara torrt kattfoder ner sköljt med massor av vatten!
Stackars "mammas lilla mumsen" blev halvt ihjäl skrämd, av åsynen av fisk, när han låg under skynket på snöscootern och tog en middagslur...ja,ja, jag måste väl erkänna, att lite skäms jag ju över hur otroligt pinsamt fjantig jag är med vår katt, men en sak ska ni veta: i det här huset tycker vi väldigt mycket om fiskar och en katt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vilken gullig historia.
Det gäller säkert även min lilla Pus. Jag har i alla fått henne att äta kokt fisk och räkor, men det tog ett tag. Det här är min första katt, så jag lär mig av henne hur hon ska skötas...*ler*
Kram Randi
wWow the cat wants to eat fish ... A greetings from chile
Haha, nästan sådär beter sig våran kissemiss också gentemot fisk! Kanske ett släktdrag? Tonfisk på burk däremot går bra, o räkor...lustiga husdjur vi har! :)
Jag har tittat runt på din fina blogg. Roligt med katten som är rädd för färsk fisk.
Tack för Tupp-beskrivningen och alla vackra bilder!
Skicka en kommentar