Minnen

Jag städade i ett förråd, och längst upp på en hylla hittade jag en påse och en låda med saker från vår barndom. Jag visste ju att dom fanns där från förr, men dom ligger bara där i sin låda, undangömda och nästan glömda. Varför kan man inte ta fram barndomsminnena och titta på dom hela tiden? Sagt och gjort, en liten hylla blev uppspikad i ett hörn i sovrummet, och nu hänger det några små minnen där från vår barndom.

Den gamla spegeln är också ett minne, den är inte antik, men det är roligt att veta att den har kommit från min mans släkt.

Mitt ett litet förkläde, min mans skjorta med gulnad spetskrage och hans första kamera med läderfordral..

I hans låda finns det många handsydda skjortor, lösa spetskragar och stickade kläder.

Dethär tunna förklädet är jag glad över att min mamma har tagit hand om och sparat åt mig.

Nån har varit stilig i den blåa flugan...det är några år sen...

Min gamla nötta nalle! När man tryckte på magen pep han, fjädern under har gått sönder och rostat, därför är han så brun på magen...Ett roligt minne är mina hästsvansar, som mamma har sparat när jag blev klippt! Med åren har färgen bleknat på det hår som sitter fast på huvudet, och så har jag börjat hitta några konstigt ljusa hårstrån...hrmmm...tittar jag noga är dom GRÅA...nåja, det är livets gång. Jag har kommit underfund med att gråa hår är som "dammråttor", dom kommer tillbaka fast man tar bort dem...